Vägen mot Självförsörjning

Jag drar upp myntan med rötterna!
När vi nyss flyttat till vårt hus fanns där ett litet eftersatt land med plast i botten. (Platsen var täckt för att utrota kirskål har vi fått veta i efterhand, tacksamt!). Där i det lilla landet fanns en mycket liten planta med marockansk mynta, perfekt tyckte vi! Landet skulle flyttas så vi räddade den stackars lilla myntan och flyttade den till en rabatt. Ännu visste vi alltså inte hur intensiv mynta är! Hade vi vetat det hade den garanterat fått bo i en kruka.
 
 
Numer försöker myntan varje år ta över rabatten fullständigt, dessutom försöker den smita ut i gräsmattan. Vi vill absolut inte att den ska ta över rabatten, samtidigt vill vi inte starta krig och få bort den ur rabatten heller. Ni vet, vi måste välja våra strider! Just därför drar vi upp stänglarna med rötterna när vi skördar en större mängd. Det håller den hyfsat på plats utan större engagemang. 
 
 
Denna gång planerar vi att torka myntan för att bli en del i höstens tekoppar. För att undvika jordbakterier klipper jag av rötterna och sköljer myntan noga. Sedan får den ligga på en kökshandduk och så vattnet torka innan jag binder ihop den och hänger upp den så denfår torka tills den är genomtorr. Väl genomtorr förvaras den i en plåtburk. Enkelt och gott!
 
Vad är ditt första odlingsmisstag? Vårt är uppenbarligen att plantera mynta i marken, det gör vi inte om! 
 
Gratinerad brietårta med solmogna tomater!
Nyligen hade vi knytis och kusinträff (med bla Marie Wigunsjö ), ett otroligt underbart sätt att starta sommaren på. Ni vet, när det egentligen inte finns några krav och alla kan umgås precis som de är. Oavsett om någon behöver vila eller något annat utöver vad som är vanliga så är det okej. Till träffen skulle alla ta med sig lite mat, så det helt enkelt blev ett knytkalas. Perfekt när ingen behöver stå för hela kalaset dessutom! Det är så svårt tycker vi, det där med att komma på vad tusan just vi ska bidra med.
 
 
Vi funderade och funderade. Sedan såg Andreas att det var kampanjpris på brietårtorna i vår närmsta butik. Brie fick det bli! Samtidigt hade vi ett par nävar solmogna Vilmatomater och en hel del basilika. Första vitlöken var också skördad. Perfekt kombo! Receptet finner ni nedan! Det blev verkligen somrigt och supergott!
 
 

Gratinerad brietårta med solmogna tomater!
1 brietårta
2 nävar körsbärstomater
1 vitlöksklyfta
2msk olja
några blad basilika
salt och peppar
 
1. Skär av möglet på toppen av brietårtan, så själva osten syns (ät upp locket!).
2. Blanda olja och pressad vitlök, smaka av med salt och peppar. 
3. Pensla brietårtan och ugnsformen med oljan. 
4. Hacka basilika och strö ut över brietårtan. 
5. Dela tomaterna och fördela jämnt men kaotiskt över brietårtan. 
6. Ställ in i ugnen på 200 grader tills brietårtan är genomsmält, ungefär 15 minuter. 
7. Servera! Tages enklast med sked!
 
/Andreas och Simone
Oj! Vi glömde sockerärtorna!
Ni vet det där med att hinna allt som flugit förbi i tankarna? Att fixa odlingsyta till alla grödor som ska odlas, hinna stoppa ner frön och omplantera. Ni hinner inte? Inte vi heller. Idag insåg vi att vi totalt glömt bort sockerärtorna. Vi som älskar sockerärtor och gärna odlar mängder av dem. Barnen älskar att norpa dem och småäta mest hela tiden. Vår viktigaste gröda glömdes bort. Sånt som händer, tråkigt men faktiskt inte hela världen.
 
 
Samtidigt är det ju så livet är, vi hinner inte allt. Ingen hinner allt, men alla hinner något. I år har det varit en speciell vår i och med Simones utmattning har Andreas fått ta orimligt stort ansvar över barn, hus, hönor och allt annat som ingår i att ha en familj. Förkultivering och planerande av odling är i det stora Simones ansvar (medan hönorna är med Andreas ansvar), och planerandet har i mångt och mycket försvunnit på vägen. Andreas har ju haft fullt upp, samtidigt som han varit en stor och viktig del i plantornas överlevnad.
 
 
Som tur är har sockerärtor kort förädlingstid och det går fortfarande att så en hel del. Så vi vet vad vi ska göra närmsta dagarna! För sockerärtor måste vi ju bara ha! Vad har fallit bort för er mellan vilja, ambition och verklighet? 
 
/Andreas och Simone