Vägen mot Självförsörjning

Oj! Vi glömde sockerärtorna!
Ni vet det där med att hinna allt som flugit förbi i tankarna? Att fixa odlingsyta till alla grödor som ska odlas, hinna stoppa ner frön och omplantera. Ni hinner inte? Inte vi heller. Idag insåg vi att vi totalt glömt bort sockerärtorna. Vi som älskar sockerärtor och gärna odlar mängder av dem. Barnen älskar att norpa dem och småäta mest hela tiden. Vår viktigaste gröda glömdes bort. Sånt som händer, tråkigt men faktiskt inte hela världen.
 
 
Samtidigt är det ju så livet är, vi hinner inte allt. Ingen hinner allt, men alla hinner något. I år har det varit en speciell vår i och med Simones utmattning har Andreas fått ta orimligt stort ansvar över barn, hus, hönor och allt annat som ingår i att ha en familj. Förkultivering och planerande av odling är i det stora Simones ansvar (medan hönorna är med Andreas ansvar), och planerandet har i mångt och mycket försvunnit på vägen. Andreas har ju haft fullt upp, samtidigt som han varit en stor och viktig del i plantornas överlevnad.
 
 
Som tur är har sockerärtor kort förädlingstid och det går fortfarande att så en hel del. Så vi vet vad vi ska göra närmsta dagarna! För sockerärtor måste vi ju bara ha! Vad har fallit bort för er mellan vilja, ambition och verklighet? 
 
/Andreas och Simone
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress