Vägen mot Självförsörjning

Hur vi utökat vår odlingsyta 2015-2017
Första våren (2015) i huset fanns bara ett gammalt litet trädgårdsland med diverse vacka blommor OCH svart plast i botten. Vi ville odla direkt, inte göra om eller vänta ett år trots att vi hade en nyfödd. Dessutom fanns det massor av annat som behövde göras på tomten. Så där odlade jag och fick nog ihop ett par kilo potatis, det mesta andra gick åt pipan. Det var även då vi lärde oss att zucchini är väldigt känslig för kyla. Vi orkade inte vänta och satte ut den i maj. Mycket dåligt val, och vi blev utan zucchini. Den svarta plasten har vi i efterhand fått höra låg under landet för att döda kirskål. Gissa om vi är lyckliga över att det hade lyckats! (Kirskål är gott men ett hemskt ogräs som sprider sig med såväl rötter som frön). 
 
Andra våren (2016) skulle det gamla landet bort och vi påbörjadet ny odlingsyta. Fyra pallkragar fick det bli. Några krukor med örter och en babygurka samt en dvärgtomatplanta. Simone jobbade heltid denna vår och Andreas renoverade hus samtidigt som han studerade och var föräldraledig. Vi hade rätt fullt upp med andra ord. Trots det blev det lite kål, sallat, en drös rädisor med mer. Drömmen om mer odlingsyta växte rejält. Sent på hösten föddes tredje barnet och Simone skulle nu vara föräldraledig samtidigt som Andreas studerade på distans. Ni kan ju tänka er hur vi planerade för nästa sommar!
 
Tredje våren (2017) var våren vi startade instagramkontot @vagenmotsjalvforsorjning, någon sorts brytpunkt där vi började ta odlingen på allvar. Andreas blev mer engagerad och vi började fundera aktivt på höns, även om det på vårkanten kändes långt bort, faktiskt flera år bort. Denna vår bestämde vi att även gaveln skulle bli en odlingsyta, ett rejält grävjobb då det stod en otroligt överväxt rabatt där när vi började. Samtidigt kände vi suget efter växthus och hittade ett billigt litet växthus på 4kvm (rätt rappligt men det överlevde vintern!) . Där grävdes ur och anlades bäddar och en liten gång i mitten. Detta år var första året vi odlade tomater på riktigt så att säga. Vi hade nog en 15 plantor i alla fall. Vi odlade också gurka riktigt för första gången och hade runt 8 plantor i samma växthus. Ja, majs hade vi också knökat in en 12 plantor av i samma växthus. Trångt, absolut! Men det gick ändå på något sätt. (Minns ni sommaren? Regnade mest hela tiden, dvs det blev rätt liten skörd mogna tomater, desto mer omogna). 
 
Kort om våra första tre år och om hur vi utökat våra odlingsytor. Självklart utvidgas de även detta år, men det får komma i ett eget inlägg framöver. Rom bygdes inte på en dag och inte heller en grönskande trädgård. Allt får gå i sin takt och vi tar det som det kommer när orken faller på. Trädgården är ett frirum från krav som byggs av lust är år melodi. Hur tänker ni kring era odlingsytor?
 
/Andreas och Simone
 
 

</div
Jag drar upp myntan med rötterna!
När vi nyss flyttat till vårt hus fanns där ett litet eftersatt land med plast i botten. (Platsen var täckt för att utrota kirskål har vi fått veta i efterhand, tacksamt!). Där i det lilla landet fanns en mycket liten planta med marockansk mynta, perfekt tyckte vi! Landet skulle flyttas så vi räddade den stackars lilla myntan och flyttade den till en rabatt. Ännu visste vi alltså inte hur intensiv mynta är! Hade vi vetat det hade den garanterat fått bo i en kruka.
 
 
Numer försöker myntan varje år ta över rabatten fullständigt, dessutom försöker den smita ut i gräsmattan. Vi vill absolut inte att den ska ta över rabatten, samtidigt vill vi inte starta krig och få bort den ur rabatten heller. Ni vet, vi måste välja våra strider! Just därför drar vi upp stänglarna med rötterna när vi skördar en större mängd. Det håller den hyfsat på plats utan större engagemang. 
 
 
Denna gång planerar vi att torka myntan för att bli en del i höstens tekoppar. För att undvika jordbakterier klipper jag av rötterna och sköljer myntan noga. Sedan får den ligga på en kökshandduk och så vattnet torka innan jag binder ihop den och hänger upp den så denfår torka tills den är genomtorr. Väl genomtorr förvaras den i en plåtburk. Enkelt och gott!
 
Vad är ditt första odlingsmisstag? Vårt är uppenbarligen att plantera mynta i marken, det gör vi inte om! 
 
Oj! Vi glömde sockerärtorna!
Ni vet det där med att hinna allt som flugit förbi i tankarna? Att fixa odlingsyta till alla grödor som ska odlas, hinna stoppa ner frön och omplantera. Ni hinner inte? Inte vi heller. Idag insåg vi att vi totalt glömt bort sockerärtorna. Vi som älskar sockerärtor och gärna odlar mängder av dem. Barnen älskar att norpa dem och småäta mest hela tiden. Vår viktigaste gröda glömdes bort. Sånt som händer, tråkigt men faktiskt inte hela världen.
 
 
Samtidigt är det ju så livet är, vi hinner inte allt. Ingen hinner allt, men alla hinner något. I år har det varit en speciell vår i och med Simones utmattning har Andreas fått ta orimligt stort ansvar över barn, hus, hönor och allt annat som ingår i att ha en familj. Förkultivering och planerande av odling är i det stora Simones ansvar (medan hönorna är med Andreas ansvar), och planerandet har i mångt och mycket försvunnit på vägen. Andreas har ju haft fullt upp, samtidigt som han varit en stor och viktig del i plantornas överlevnad.
 
 
Som tur är har sockerärtor kort förädlingstid och det går fortfarande att så en hel del. Så vi vet vad vi ska göra närmsta dagarna! För sockerärtor måste vi ju bara ha! Vad har fallit bort för er mellan vilja, ambition och verklighet? 
 
/Andreas och Simone